Ju äldre man blir desto högre är riskerna för tandlossning, vilket beror på en rad olika faktorer. Eftersom man under livets gång sliter naturligt på sina tänder och sitt tandkött gör det att man med åldern blir mer mottaglig för inflammationer och infektioner och långvariga ovanor som slarvig tandborstning eller rökning tar så småningom ut sin rätt. Även om man varit försiktig under hela sitt liv så kan man råka ut för tandlossning då man till exempel lider av olika infektioner, dålig blodcirkulation eller specifika sjukdomar som diabetes eller cystisk fibros.
När en tandköttsinflammation gått obehandlad i många år så hamnar den till sist längst ner, i käkbenet, vilket innebär att tanden lossnar från sitt fäste. Detta yttrar sig inte nödvändigtvis med värk, utan kan helt enkelt visa sig genom att tänderna vickar när man trycker på dem eller att tanden lossnar om man äter något segt, som en kola. Ibland måste en tandläkare dra ut en tand då han eller hon eller ser att fästet har förstörts.
Så vad händer om man råkat ut för tandlossning? Bland det första en tandläkare gör är att undersöka och komma till bukt med problemet. Är det en simpel fråga som att man inte hållit munnen tillräckligt ren eller finns det underliggande sjukdomar som orsakat tanden att lossna?
Nästa steg är att ersätta tanden och här finns det olika lösningar som att till exempel sätta in en brygga eller en löstand. Detta brukar innebära att man fäster den konstgjorda tanden genom att göra en slags ställning i de intilliggande tänderna som håller den på plats. Ett annat, allt populärare alternativ är att man gör ett regelrätt implantat där man sätter fast löstanden i käkbenet precis som en vanlig tand. Detta blir alltmer vanligt då fördelarna är många, bland annat att man inte behöver störa tänderna som sitter bredvid och att käkbenet stimuleras på ett naturligt vis.